Historia

Årets Herrspelare:
2019 Simon Holmberg, Eckerö IK /IF Fram
2018 Simon Holmberg, Eckerö IK /IF Fram
2017 Simon Sjöström, IF Fram
2016 Patrik Franklin, Referee Killers
2015 Thomas Fjäder, IF Fram
2014 Gustav Mörn, IF Fram
2013 Marcus Karlsson, IF Fram
2012 Mathias Engström, IF Fram
2011 Johan Ekstrand, Pro-09
2010 Tobias Bonn, IF Fram
2009 Andreas Jansson
2008 Adam Kortman
2007 Simon Mellgård
2006 Kim Ginman
2005 Kim Ginman
2004 Kim Ginman
2003 Fredrik Rautiainen
2002 David Holmberg
2001 Marcus Estun
2000 Thomas Lundberg
1999 Fredrick Boman
1998 Hannes Öhman
1997 Hannes Öhman
1996 Hannes Öhman, ÅSC
1995 Daniel Sundblom, ÅSC
1994 Jan Tuominen,ÅSC

Årets Damspelare:
2019 Johann Wikström, VÅSC
2018 Emma Öfverström, VÅSC
2017 Emma Öfverström, BK NGD
2016 Emma Öfverström, BK NGD
2015 Emma Öfverström, BK NGD
2014  Mikaela Lindholm, BK NGD
2013  Naemi Örjans, BK NGD
2012 Sofia Jansson, BK NGD
2011 Mikaela Lindholm
2010 Emma Kraufvelin
2009 Jenny Engblom
2008 Mikaela Lindholm
2007 Jenny Engblom
2006 Anna Nordberg
2005 Jenny Engblom
2004 Daniela Haglund
2003 Sarah Engblom
2002 Mikaela Lindholm
2001 Fabienne Fricker
2000 
1999 Erika Westerlund
1998 Erika Westerlund
1997 Mariana Söderström
1996 Anna Nordberg
1995 Viveka Söderström
1994 Mikaela Söderlund

Årets Herrjunior:
2019 Andreas Jansson, VÅSC
2018 Isak Söderholm, IF Fram
2017 Klaus Kenttä, Hammarlands IK
2016 Anton Sjölund, IF Fram
2015 Erik Braner
2014 Erik Branér
2013 Fredrik Engström
2012 Isak Kavander
2011 Mathias Engström
2010 Sebastian Lindman
2009 Mathias Engström
2008 Kim Mattsson
2007 Kristoffer Josefsson
2006 Kim Mattsson
2005 Oskar Kalm
2004 Simon Mellgård
2003 Martin Bondesson
2002 David Lindholm
2001 
2000 
1999 Victor Börman
1998 Victor Börman

Årets Damjunior:
2019 Fanny Henriksson, VÅSC
2018 Alva Lindén, VÅSC
2017 Vilma Rajalin
2016 Fanny Boman
2015 Fanny Boman
2014 Zandra Nordström
2013 Charlotta Bäcksbacka
2012 Emma Öfverström
2011 Matilda Nyman
2010 Emma Öfverström
2009 Julina Häggblom
2008 Amanda Lindberg
2007 Alexandra Nordström
2006 Maria Fredrikson
2005 Alexandra Nordström
2004 Tanya Jansson
2003 Siri Granskog
2002 Tanya Jansson
2001 
2000 
1999 Elin Sagulin
1998 Johanna Karlsson

Årets Förening/Lag:
2019 VÄP
2018 Jomala IK
2012 HIK
2011 IF Fram Pågarna
2010 IF Fram
2009 HIK damer
2008 VÅSC herrar
2007 IF Fram
2006 VÅSC
2005 PAF Elit F-16
2004 PAF Elit DJ 18 & IF Fram
2003 IBK Hammarland
2002 IF Fram
2001 IBK Hammarland
2000 
1999 VÅSC
1998 VÅSC/IF START & ÅSC
1997 BK NGD & IF START
1996 BK NGD & VÅSC
1995 BK NGD & VÅSC
1994 BK NGD & VÅSC

Årets Ledare/tränare:
2019 Ante Karlsson, VÅSC
2018 Thony Danielsson, Hammarlands IK
2012 Tommy Lundberg, IF Fram
2011 Kristian Karlsson, IF Fram
2010 Niklas Söderlund
2009 Johan de Mander
2008 Jan Touminen
2007 Niklas Söderlund
2006 Jan Tuominen
2005 Anna Mann & Dennis Isaksson
2004 Göte Winé & Stefan Boman
2003 Göte Winé
2002 Jan Tuominen
2001 Mikaela Carlström & Ulrika Lindén
2000 
1999 Mikael Larsson
1998 Mikael Larsson
1997 Christoph Treier
1996 Mats Adamczak
1995 Lennart Johansson
1994 Lennart Johansson

Årets Domare:
2019 David Holmberg
2018 David Holmberg
2017 Dennis Isaksson
2016 David Holmberg
2015 Pontus Sjöblom
2014 Thomas Danielsson
2013 Rasmus Lindqvist
2012 Rasmus Lindqvist
2011 Dennis Isaksson
2010 Dennis Isaksson
2009 David Holmberg
2008 Dennis Isaksson
2007 David Holmberg
2006 Joakim Axén
2005 
2004 Daniel Blomster
2003 Anna Mann
2002 David Holmberg
2001 Conny Eriksson
2000 
1999 Conny Eriksson
1998 Jan Tuominen
1997 Dan-Ola Westerlund
1996 Fredrik Björklöf
1995 Jan Tuominen & Stefan Boman
1994 Michael Sundström

Årets Ungdomsdomare:
2019 Kevin Hellström
2018 Kevin Karlsson
2017 Leonard Lindberg

Årets Stipendium:
2015: Magnus Tuominen / Amanda Andersson
2014: Mattias Nyman / Matilda Sjövall

Årets Specialpris:
2019 Jonny Landström
2018 Sofia Jansson & Lotta Lindman-Johansson
2012 Johan de Mander
2011 Fredric Boman
2010 Ingmar Sundqvist
2009 Jill Facius-Flöjt
2008 Jenny Engblom
2007 Patrick Hildén
2006 Jan Tuominen
2005 Tanya Jansson
2004 Lisa Klingberg & Stefan Aldeborg
2003 VÅSC

Årets Intressepris:
2002 Dan Nylund
2001 Thony Danielsson
2000 
1999 
1998 Kenneth Nylund
1997 Henrik Sjöblom
1996 Niklas Wiklund
1995 Niklas Wiklund

Årets eldsjäl:
2019 Oskar Sjöblom, Jomala IK
2018 Tomas "Totto" Husell, Brändö IK

Årets MVP:
2019 Tim Karlström , IBK BF
2018 Marcus Thörnroos, Brändö IK

Årets bortaålänning herr:
2019 Anton Sjölund, Sundsvall FBC Ungdom

Årets bortaålänning dam:
2019 Charlotta Bäcksbacka, Skälby IBK
 

Hur det gick till när Åland fick dam VM 1997 (Berättelse av Mats Adamczak 2011)
De blev lovade ett eget landslag. När löftet bröts gick Åland i strid mot innebandysamfundet. Kampen resulterade i historiens första dam-världsmästerskap.
Det åttonde världsmästerskapet för damer, som går av stapeln i schweiziska St. Gal- len, väntar som bekant runt hörnet. Med det i åtanke är det roligt att berätta historien om hur allt började en gång i tiden, närmare bestämt 1997. Jag var ordförande för det åländska inne- bandyförbundet under tidigt 90-tal och under uppsnacket inför historiens första Europamästerskap 1994 hade presidenten för Internationella Innebandyförbundet (IFF) Pekka Mukkala lovat deltagande för Åland. En EM-biljett hade betytt att vi för första gången skulle haft ett officiellt landslag. Jag tog Mukkala på orden, men när det kom till kritan visade det sig att politik satte stopp för vårt delta- gande. Det var helt enkelt inte möjligt för oss att ha officiella landslag på grund av att Åland räknades som en del av Finland i idrottssammanhang.

Vi kände oss lurade av IFF i allmänhet och Mukkala i synnerhet. Och bestämde oss för att gå utanför IFF:s ramverk genom att kontakta ett gäng mindre innebandynationer i syfte att anordna ett alternativt EM. Om IFF inte ville ha med oss fick vi helt enkelt anordna landskamper på egen hand. Tillslut hade vi fått ihop åtta länder, däribland Tyskland, Danmark och Skottland, som var redo att spela. När IFF fick reda på planerna blev de märkbart stressade. Det skulle inte ha sett bra ut för deras del om det spelades två EM samtidigt och det dröjde inte länge innan Mukkala kontaktade mig för en träff vid förhandlingsbordet. Politik och byråkrati gjorde det fortsatt omöjligt för oss att delta i det ”riktiga” EM, men IFF erbjöd en kompromiss. Om vi valde att avstå arrangemanget av det alternativa mästerskapet skulle vi få arrangera det första världsmästerskapet för damer. Vi gick med på lösningen och IFF med Mukkala i spetsen andades ut.

En av de första mästerskaps sidorna i webbhistorien
Från att ha varit placerade i innebandysamfundets frysbox hade vi helt plötsligt möjlighet att skriva innebandyhistoria i IFF:s regi. Vi förstod knappt ens själva vad vi hade lyckats åstadkomma. Men det fanns hinder längs med vägen. För det första behövde vi en gedigen kommunikationsplattform för mästerskapet, problemet var att vi inte hade någon som kunde koda hemsidor. Lösningen? Jag självlärde mig HTML-kodning, det tog sin tid men tillslut hade vi fått ihop en duglig hemsida. Det var faktiskt den andra officiella mästerskapshemsidan i historien, bara ishockeyn var före.Ytterligare ett marknadsföringsknep blev att ta fram historiens första innebandyfrimärke. VD:n för posten på Åland var sporttokig, så det var inte särskilt svårt att övertala honom att framställa frimärket när han fick reda på att det skulle bli en historisk symbol.

Ekonomi
Att få ihop det ekonomiska var det största problemet för oss, på den tiden fick VM-värdlandet knappt något bidrag överhuvudtaget. För att stärka upp budgeten vände jag mig till de lokala politikerna och sålde in arrangemanget med motiveringen att ökad idrottsturism skulle gynna hela Åland. Politikerna köpte resonemanget och gav oss bidrag, men budgeten var fortsatt i det stramaste laget. För att dra ner på kostnaderna skrev vi ut matchbiljetterna för egen hand och klippte ut de biljett för biljett. Jag kan meddela att det tog ganska lång tid…

Hallarna
Vi hade tillgång till två hallar under mästerskapet, men den ena – en regelrätt ishall – fick vi bara använda de fyra första dagarna. En musikfestival skulle nämligen hållas där, vi tvingades montera ner innebandyplanen mitt i natten inför dag fem och efter det var det tillbaka till skrivarna och printa ut fler matchbiljetter. Publikmässigt fick vi inte till en dundersuccé, under gruppspelet var det rent utsagt glest med folk på läktarna. Men till slutspelet blev det bättre och när finalen närmade sig ökade trycket. Två dagar innan finalen fickvi dock reda på att brandkårsmyndigheten inte skulle tillåta så många i hallen som vi hade sålt biljetter till. Hallansvarige hade inte fyllt i ansökan enligt konstens alla regler, men efter förhandlingar lyckades vi få in alla som hade köpt biljett. När Sara Wicksten sköt VM-guldet till Sverige i finalen mot Finland var Godbyhallen fullpackad – helt klart ett värdigt avslut på äventyret.

Sammanfattning
Att arrangera VM var som att lägga ett 1000-bitarspussel. Vi hittade lösningar ur ingenting och fick allt att flyta på med minimala resurser. Notan för kalaset stannade på 300 000 svenska kronor och vi gick back runt 40 000. Den främsta orsaken till de röda siffrorna var att vårt bokningssystem visade fler besökare på förhand än vad vi i verkligheten fick, speciellt i gruppspels-matcherna. Minuset till trots, att arrangera historiens första dam-VM var värt vartenda öre. Meningen var att Baltichallen skulle ha varit klar till VM. Det gjorde den inte ,men den finns ju nu tillgänglig till många idrottares glädje.